Det finns knappast någon person eller arbetsplats i Finland som inte påverkats av corona. Trots att vardagen förändrats radikalt från det vi är vana vid, måste den rulla på. Teknoware har också påverkats av corona, men produktionen fortsätter på starka grunder nästan som förut och varje dag skickas armaturer och elektronik ut i världen från Lahtis. Nästan hälften av de nästan 300 arbetstagarna i Lahtis är kvinnor och bland dem finns många mammor. Vi intervjuade tre av dem och tog reda på hur arbetslivet och vardagen har fungerat under dessa annorlunda tider.
Päivi Jukakoski är mamma till fyra barn och jobbar vid Teknowares metallavdelning. Armaturerna görs för hand i produktionsutrymmen, så distansarbete var inte någon möjlighet för Jukakoski. Hennes man jobbar också i Teknowares produktion. När skolorna stängde på grund av corona måste familjen lösa vardagen på ett nytt sätt. ”Nog har det ju varit mycket pusslande med tidtabellerna. Jag och min man går till jobbet på morgonen och för vårt yngsta barn till dagis. Vi förklarar för barnen i lågstadieåldern vilka uppgifter de ska göra, och så är vi förstås i kontakt under dagen per telefon när det behövs”, säger Jukakoski när hon berättar om de dagliga rutinerna i corona-tider. Vid lunchtid samlas familjen för att äta tillsammans i hemmet, som det tar fem minuter att åka till med bil från arbetsplatsen. Vardagen har faktiskt flutit på nästan helt normalt efter den lilla inledande lilla.
I Lampis, ungefär 40 km från Lahtis, har man däremot fört en lite annorlunda vardag i
Sonja Kuusanmaas familj, då hela familjen har varit hemma de senaste månaderna. Sonja har nyligen kommit tillbaka till Tekonwares dokumentationsteam efter att ha varit föräldraledig, och åker vanligtvis till Lahtis för att jobba. Kuusanmaas barn är två och fem år gamla, och hon är fortfarande delvis vårdledig. Båda föräldrarna jobbar på distans, så Kuusanmaa har under undantagstillståndet gått över till att jobba sex timmar om dagen, i stället för som tidigare fyra arbetsdagar i veckan. På det sättet har vardagen fungerat bättre. ”Efter frukosten leker barnen och då går det bra att jobba. Klockan tio på morgonen börjar barnprogram på Yle Arena, Jyrkin ja Neposen hätäaputoimisto, som faktiskt har varit till stor hjälp för att kunna jobba”, berättar Kuusanmaa om de dagliga rutinerna, och fortsätter: ”Efter lunchen är det dags för barnen att sova middag och efter det är jag egentligen färdig med arbetsdagen, runt halvtre-tiden.”
Päivi Tuhkio, som arbetar i Teknowares marknadsförings- och kommunikationsteam, har jobbat på distans under snart två månader. Också Tuhkios man och deras tre barn har varit hemma. Utformningen av den helt annorlunda vardagen började med praktiska åtgärder då familjen ställde i ordning arbetsplatser därhemma för Päivi, hennes man och de två barnen i skolåldern. Också det yngsta barnet i dagisåldern behövde få lekar och uppgifter planerade. Familjen egna tidsschema, skolans fantastiska distansundervisning och bra möjligheter till och väder för att vara ute har underlättat i det praktiska. ”Nog krävdes det lite tålamod och fantasi för att hitta dagsrutinerna i början, för att få allting att fungera. Nu börjar jag jobba medan barnen fortfarande sover och slutar sedan lite tidigare. Vi lagar maten på förhand och barnen är ute väldigt mycket. Som tur har syskonen haft sällskap av varandra, de i skolåldern har turats om att leka med den minsta och hittat på saker att göra tillsammans”, berättar Tuhkio.
Saknaden tynger
Trots att man i mammornas familjer har fått arbetet och vardagen att fungera så är det också mycket som känts svårt. Barnens hobbyer och besök hos vänner och nära har fallit bort. Saknaden efter de egna föräldrarna och mor- och farföräldrarna är stor för alla, och det har varit svårt att förklara situationen för de små barnen: de kan inte greppa saken och dess allvar. Kuusanmaa och Tuhkio berömmer arbetsgivaren för möjligheten till distansarbete, men en fungerande distansanslutning för inte arbetskamraterna närmare. ”Nog saknar jag arbetskompisarna och kaffepauserna”, erkänner Tuhkio. Den sociala isoleringen har också påverkat barnen i skolåldern. Kompisarna och skolmiljön känns inte längre som ett tråkigt måste och små upprorskänslor har kunnat skönjas. Också väldigt betungande situationer har rymts med under de senaste månaderna: ”Vi har inte kunnat besöka min gamla mormor, som hamnat in på sjukhus. Ovetskapen, saknaden och oron är enorma”, berättat Jukakoski sorgset.
Överraskande situationer
Livet med barn är inte jämngrått. Överraskande situationer och dråpliga episoder piggar upp vardagen varje dag. Tuhkio berättar om något som nyligen hände under ett distansmöte: ”Jag hörde hur dörren till mitt arbetsrum öppnades och någon kom in. Plötsligt stod min femåriga son bredvid mig i full Dart Vader-mundering, med lasersvärd i handen. Det blev att förklara mitt plötsliga skrattanfall för de andra i mötet.” På Kuusanmaas arbetsbord har det i sin tur under ett distansmöte dykt upp en teckning där en brun ”hög-emoji” ståtade, tillsammans med en för situationen lämplig bildtext. Jukakoski berättar å sin sida att hon gjort ett oplanerat telefoninköp, efter att elvaåringen testat sin telefons vattentäthet i badkaret med blygsam framgång.
Ingen fara
Mammorna vi intervjuar säger att corona-vardagen ändå inte förändrat livets grundläggande saker eller moderskapet. ”Visst har det varit annorlunda. Men å andra sidan har jag fått spendera mera tid med barnen”, summerar Jukakoski de senaste månaderna. Livets grundläggande saker, hälsan och de närstående, har blivit kanske ännu viktigare än förut. ”Senast nu har man lärt sig att uppskatta vad man har. Det är på riktigt ingen fara med oss, det här är bara väldigt konstigt. Vi är friska, och jobbet på Teknoware kommer inte att ta slut”, summerar Kuusanmaa alla tres tankar.
